En bok av elever på Centrumskolan,

Ringsbergskolan och Ulriksbergskolan tillsammans med Torsten Bengtsson, Mårten Melin, Katarina von Bredow, Niklas Krog, Maria Björn,

Lisa Bjärbo och Emma Frej-Skött

Text: Elever på Centrumskolan, Ringsbergskolan och Ulriksbergskolan tillsammans med Torsten Bengtsson, Mårten Melin, Katarina von Bredow, Niklas Krog, Maria Björn, Lisa Bjärbo och Emma Frej-Skött Illustrationer: Elever på Centrumskolan, Ringsbergskolan och Ulriksbergskolan Växjö, 2014

Olle och agenterna

2

Innehållsförteckning Förord ____________________________________________________________________ 5 Hissen - Torsten Bengtsson _____________________________________________ 8 Hjälp, jag fastnar! - Centrumskolan 1B ___________________________________ 9 Ring 112! - Ringsbergskolan åk 3 ________________________________________ 11 Taxi! - Ulriksbergskolan 1A _____________________________________________ 13 Ett hemligt rum - Mårten Melin ___________________________________________ 15 I det hemliga rummet - Centrumskolan Förskoleklass A ________________ 17 Julia och SSF:s uppdrag - Ringsbergskolan åk 5 __________________________ 18 Mitt första uppdrag som agent - Centrumskolan 2B _______________________ 20 Ett hemskt skrik! - Ulriksbergskolan 3B __________________________________ 22 Familjen samlas - Centrumskolan 5B_____________________________________ 24 Den hemliga lådan - Ulriksbergskolan 5A ________________________________ 26 Den gyllene nyckeln - Centrumskolan Förskoleklass B __________________ 28 Not allowed to enter - Katarina von Bredow _____________________________ 30 Trädet med det stora hålet - Centrumskolan IK Alfa ______________________ 32 Den hemliga gången - Ringsberskolan åk 1 _______________________________ 33 Ingen nyckel! - Centrumskolan 2A _______________________________________ 35 Bobs trollformel - Ulriksbergskolan 2B __________________________________ 37 Doktor X är förklädd - Centrumskolan 5A_________________________________ 39 Fängelset - Centrumskolan 3B __________________________________________ 41 3

Är ni döda? - Ulriksberskolan 1B ________________________________________ 43 Doktor Xavier och hemligheten - Centrumskolan 4B _______________________ 45 Nu minns jag! - Ringsbergskolan åk 4____________________________________ 47 Tillbaks till skogen - Centrumskolan 3A __________________________________ 49 Rännskita! - Niklas Krog och Maria Björn_______________________________ 51 Bagaren Bengt Bakar Bullar - Ulriksbergskolan 5B ________________________ 53 HJÄLP! Han kommer ifatt! - Ringsbergskolan åk 2 ________________________ 55 Tårtan - Centrumskolan IK 3-6 _________________________________________ 57 En överraskning! - Ulriksbergskolan 2A __________________________________ 59 Glasbubblan - Centrumskolan 4A ________________________________________ 61 Typiskt min otur - Lisa Bjärbo _____________________________________________ 63 50 sekunder kvar! - Ulriksbergskolan 3A ________________________________ 64 En överraskning till kungen - Centrumskolan 1A __________________________ 66 Lönndörren - Centrumskolan åk 6 _______________________________________ 68 Jordgubbsglass - Emma Frey-Skött ______________________________________ 70

4

Förord Skolbibliotekarierna på Centrumområdet i Växjö ville uppmärksamma Världsbokdagen genom någon slags nedräkning kring läsande och skrivande. Vi var alla inspirerade av modellerna kring lässtrategier som presenterats av En Läsande Klass och vi ville sätta fokus på Questioning the Author - att ställa frågor kring och ifrågasätta texter och författaren av de texterna. Vi började därför fundera kring en stafettskrivning. Vi ville att skrivandet skulle ske mellan klasserna och mellan skolorna, för att få ökad kännedom och kunskap om varandras likheter och olikheter. Vi ville också att texterna skulle publiceras offentligt så att föräldrar och andra intresserade skulle kunna ta del av dem. Helst ville vi få till interaktioner med riktiga publicerade författare. Vi undersökte om det fanns något intresse hos elevernas lärare på konferenser och träffar, där vi fick ett rejält gensvar. 28 klasser ville vara med och skriva! Detta kortade vår planeringstid en del då det redan var dags för sportlov och stafetten skulle gå i mål på världsbokdagen. Vi skapade en blogg som plattform för stafetten där vi också publicerade ett schema så att klasserna kunde se vilken dag det var deras tur att skriva. Vi gav också klasserna i uppgift att skriva ett kort författarporträtt där de beskrev sig själva. Twitter, mail och personliga kontakter användes för att ställa frågor till etablerade författare om att bidra i stafetten. Vi fick snabbt napp på flera håll och hade snart sju författare inplanerade, varav två skrev sitt kapitel tillsammans. För att kunna styra historien och ge lite idéer till de som skulle skriva hittade vi också på ett antal uppdrag. Uppdragen sträckte sig från form, som att dagens kapitel skulle innehålla ett visst antal adjektiv, till innehåll, som att kapitlet skulle innehålla en biljakt eller ett djur. 5

Kapitlen skrevs varje vardag. Varje morgon klockan 07:30 publicerades dagens kapitel, tillsammans med författarporträtt för klassen som skrivit det och ett nytt uppdrag åt den klass som skulle skriva under dagen. Maxgränsen för varje kapitel var 300 ord, men det fanns ingen nedre gräns. När klassen skrivit sitt kapitel mailade de det till en av bibliotekarierna. Bibliotekarien schemalade sedan kapitlet för publicering 07:30 nästa dag. Hur man skrev kapitlet och hur man arbetade med läsningen av tidigare kapitel lämnade vi åt klassens lärare. De yngsta eleverna gick i förskoleklass och de äldsta i årskurs sex, vilket gav stor spännvidd i angreppssätt och pedagogik, Vi trodde att det skulle vara betydligt mer jobb att administrera stafetten än vad det var. Några klasser behövde byta dagar med varandra, men alla hade full koll på när det var deras tur att skriva och eleverna var genomgående väldigt intresserade och nyfikna. Eleverna har under läsningen tränat massor kring lässtrategier. Vad har hänt hittills? Vad tror vi kommer att hända? Vad skulle vi ha skrivit idag om det var vår tur? Vilka lösa trådar finns i berättelsen som vi behöver plocka upp? Vad tycker vi om i dagens kapitel och vad skulle vi ha gjort annorlunda? Ofta när man arbetar med blogg är en av utmaningarna att få besökarna att kommentera. I det här fallet var detta inget problem. Främst har klasserna skrivit och skickat till varandra, men vi har också haft flera elever som gått in och kommenterat individuellt samt enstaka kommentarer från utomstående besökare. Vi fick till exempel en kommentar från en brandman om hur lång en brandstege är och att det inte är att rekommendera att klättra ut genom ett fönster på nionde våningen. En fin sidoeffekt har också varit ökad efterfrågan kring böcker av de författare som skrivit i stafetten. 6

På världsbokdagen 2014 gick vi i mål. Då lästes sista kapitlet i berättelsen högtidligt upp på varje skola. Sedan fick de deltagande klasserna i uppdrag att göra illustrationer och fundera ut en lämplig titel till den kommande boken. Inför boktryckningen korrekturlästes texten och varje klass/författare fick möjlighet att göra ändringar i sin text för att reda ut oklarheter och knyta ihop med andra kapitel. I samband med detta pratade man också om hur en bok blir till. Flera lärare och elever har uttryckt önskemål om att detta ska bli en tradition och vi har redan börjat fundera på hur vi ska göra nästa år. Centrumstafetten hittar du på http://centrumstafett.blogspot.se/ Vill du veta mer om projektet kontakta skolbibliotekarierna på Centrumskolan, Ringsbergskolan och Ulriksbergskolan i Växjö.

Rebecca Borg, Eric Haraldsson, Bille Nylander och Sandra Sandgren Växjö, 30 april 2014

7

Hissen Det är en mörk kväll på hösten. Ute är det busväder. Vinden sliter i mina kläder, löven virvlar framför mina fötter och regnet piskar mot ansiktet. Jag är på väg till min kompis som bor i ett höghus en bit bort. Nu går jag genom en park. Bakom mig hörs ett brak. Jag vänder mig om. Ett träd har fallit över stigen. Jag känner hjärtat slå hårt i bröstet. När som helst kan nästa träd falla. Jag börjar springa. Jag vill bort från parken, träden och stormen. Till slut ser jag huset. Det är tio våningar högt. Jag öppnar ytterdörren, kliver in i trappan och känner den sköna inomhusvärmen. Där inne tystnar äntligen stormen. Jag står stilla ett par sekunder för att hämta andan. Det droppar från håret och jag är genomblöt. En bit bort ser jag hissen. Jag går förbi en barnvagn och en cykel utan framhjul. Inne i hissen har någon klottrat på väggarna. På golvet ligger en hopknycklad burk bredvid en gammal fimp. Jag trycker på knappen med nummer nio. Min kompis bor på den näst översta våningen. Hissen startar med ett ryck. Den börjar långsamt med en viss klagan röra sig uppåt. Mellan våning fyra och fem händer det. Hissen stannar. Lampan i taket slocknar. Det blir kolsvart. Jag ser ingenting. Rädslan går som en elektrisk stöt genom kroppen. "Ta det lugnt. Det löser sig" viskar jag för att lugna mig själv. "Måste tänka" fortsätter jag. Då kommer jag på det. Jag har mobilen i fickan. Med den lyser jag upp hissen. Jag känner på dörren. Den går inte att öppna. Hissen har stannat mellan två våningar. Då trycker jag på larmknappen. Det är tyst. Sedan gör jag nästa upptäckt och den skrämmer mig. Mobilen har ingen täckning. Det går inte att ringa efter hjälp. Hur ska jag nu komma ut? 8

Hjälp, jag fastnar! Svetten rinner längs med ryggen och hjärtat dunkar fortare, fortare. Jag tittar mig runt omkring och upptäcker en kniv bakom ett säkerhetsglas. Jag krossar rutan och sätter kniven mellan hissdörrarna och bänder och vänder, sliter och drar. Ingenting händer. Jag sätter mig ner på golvet och tårarna börjar rinna på mina kinder. När jag suttit en stund och funderat på vad jag ska göra hör jag ytterdörren slå igen och någon komma i trappan. Jag börjar banka och ropa på hjälp. Jag hör någon som pustande och frustande kommer högre och högre upp. Till slut hör jag en röst som frågar om jag fastnat i hissen. ”Ja” ropar jag. Kvinnan ringer 112 till brandkåren som kommer och hjälper mig ut. När jag kommer upp till min kompis har han bakat vaniljbullar som vi tar med oss in på hans rum. När vi fikat färdigt undrar min kompis om vi inte ska leka brandmän och klättra ut genom hans fönster. Han går och hämtade sin pappas stege.

9

10

Ring 112! Han kommer tillbaka väldigt glad för att han har lyckats bära sin pappas långa stege. Det brukar han inte orka. ”Jag vill klättra ner först”, säger han. ”Nej! Jag vill klättra före dig”, säger jag. När vi äntligen har tjafsat färdigt inser vi hur väldigt långt ner det är till marken. Stegen är lång och rostig, men vi fattar att den aldrig kommer att nå ner. ”Strunt i det. Vi gör något annat.”, säger jag. ”Vi går ner till den rostiga, gamla bilen som står i skogen.” Men när jag tittar på klockan märker jag att det är dags att gå hem. För länge sen! ”Ok, då går jag väl ensam till den rostiga bilen”, säger min kompis. Han går till bilen men jag går hem. Ute stormar det fortfarande så jag behöver springa för att komma hem fortare. Jag snubblar över det kullfallna trädet som ligger på marken. Jag känner en kraftig smärta i foten och när jag vänder mig om ser jag att det blöder rejält från knät. Jag blir alldeles blöt på benet av det rinnande blodet. Jag ropar ”Hjälp!!!” Men ingen verkar höra mig. Plötsligt hör jag fotsteg. Det är en man med spretigt hår och blodsprängda ögon som hjälper mig upp. ”Vad heter du?”, frågar han. ”Olle”, svarar jag. ”Hur gick det, pojk? Har du slagit dig?” Jag pekar på mitt knä och svarar tyst ”Ja”. Mannen ringer 112 och säger att han behöver en ambulans. Ambulansen kommer med tjutande sirener. Jag får jätteont i mina öron. När jag blir inburen i ambulansen frågar ambulansförarna hur jag mår. ”Jag har ont i öronen av sirenerna, men mest ont har jag i benet.” 11

”Ska vi ringa till din mamma?” frågar ambulansföraren. ”Ja tack” Han hämtar telefonen, ringer mamma och berättar vad som har hänt. ”Jag kommer direkt till sjukhuset!” svarar mamma sorgset.

12

Taxi! När mamma kommer fram till sjukhuset ser hon mig med gipsat ben i sjukhussängen. ”Oj, hur är det med dig Olle?” säger hon med gråt i rösten. ”Inte bra, det gör så ont i mitt ben! Jag kan inte gå”, säger jag. Doktorn kommer in i rummet och säger att jag har fått en spricka i knäskålen och att de har sytt ihop såret på knät. ”Du kommer att få stanna på sjukhuset i två dagar”, säger han. Två dagar senare får jag åka hem. Mamma kommer och hämtar mig på sjukhuset i vår gamla, silvergrå Volvo. När vi har kört en bit ifrån sjukhuset smäller det plötsligt till. PANG!!! Vi sitter alldeles tysta i tre minuter och sen går vi ut och tittar och ser att det är ett stort hål i däcket. ”Vi får nog ringa en bärgningsbil som hämtar bilen och sen får vi ringa efter en taxi till oss”, säger mamma. Vi får vänta på taxin i sju minuter. Jag hoppar med små glädjeskutt på mina kryckor in i taxin och mamma går in efter mig. Taxichauffören startar och kör iväg i full fart. Jag blir helt snurrig i huvudet. Herregud, jag orkar inte mer! tänker jag för mig själv. Vad är det här för en galen taxichaufför???

13

14

Ett hemligt rum Både jag och mamma skriker när taxichauffören sladdar in i en återvändsgränd. Och ännu mer skriker vi när hon gasar - och kör rakt mot en tegelvägg! ”Nu dör jag”, tänker jag och kramar mammas hand. Bilradion spelar Var är mitt röda plommonstop? med Uggel-Guggel på högsta volym. Det är ju också en låt att dö till. Men jag dör inte. Tegelväggen skjuts åt sidan precis innan taxin ska krocka med den. Chauffören saktar in och stannar. I backspegeln ser jag hur tegelväggen skjuts tillbaka. ”Ni kan gå ut nu”, säger chauffören. Vi gör som hon säger. ”Vem är ni?” frågar mamma. ”Och vad är det här för ett ställe?” Jag ser mig omkring. Vi är inomhus i en stor byggnad. Där är massor av folk som sitter framför datorer. En bit bort ser jag en enorm skärm som visar en karta över vår stad. ”Vi har testat dig, Olle”, säger chauffören. ”Tycker du inte att det har hänt dig lite väl många konstiga saker på sistone?” Jag tänker tillbaka på de senaste dagarna, och inser att hon har rätt. Hissen som stannat. Mobilen som saknat täckning. Min kompis som velat klättra nerför huset. Bildäcket som gått sönder. ”Vi behöver människor som du. Modiga människor.” Det kommer fram en kvinna och en man och ställer sig bredvid chauffören. Jag känner igen dem. Kvinnan räddade mig ur hissen. Mannen ringde på ambulans när jag slagit mig. ”Vi höll koll på dig hela tiden”, säger mannen. ”Och nu har vi ett uppdrag åt dig.” 15

”Höll koll?”, säger mamma. ”Han skadade ju knät och hamnade på sjukhus!” ”Ja, och det klarade du fint tycker jag”, säger mannen till mig. Så tar han lite salva från en burk och smörjer på knät. ”Känns det bättre nu?” Jag känner efter. Knät är bra igen! Helt bra! Jag fattar ingenting. Så jag nickar bara.

16

I det hemliga rummet “Men jag undrar: Var är jag och vilka är alla människor som sitter vid alla datorerna?" "Här inne vid datorerna sitter kungens och drottningens män och kvinnor", berättar en av kvinnorna i rummet. "Och hur kunde tegelväggen skjutas åt sidan?" "Jo, vi har en hemlig spak som sitter i taxibilen", säger chauffören. ”Och när vi drar i spaken flyttar väggen på sig så vi kan köra in!" "Nu är det så här Olle. Du är utsedd till att bli en hemlig agent tillsammans med andra modiga barn som vi har granskat under en längre tid. Du kommer att få jobba med agent Julia och ni ska ta er in i kungens och drottningens slott inuti en stor röd tårta och du Olle ska ha en gyllene nyckel runt halsen i en lång guldkedja." "Men hur ska vi hitta till slottet när vi är inbakade i tårtan?" frågar jag taxichauffören.

17

Julia och SSF:s uppdrag Hon svarar inte. ”Det här är Julia”, säger hon istället. En orangehårig tjej kommer in i det hemliga rummet och vi hälsar på varandra. Julia är fräknig, blåögd och ser vältränad ut. ”Jag heter Julia. Ska vi gå en sväng så visar jag dig runt och berättar om mig själv och uppdraget”. Jag nickar till svar och följer med. Julia berättar att hon är 12 år och att hon har varit med i den hemliga organisationen i åtta månader. Under den tiden har hon tränat för uppdraget. Organisationen som kallas SSF har funnits i två år för skydda landet från ondska. ”Kungen och drottningen har nu gett oss uppdraget att frakta ett superviktigt USB-minne med viktig information till slottet”, avslutar Julia. Jag blir nyfiken på det Julia berättar, men kan inte riktigt förstå att allt det här har hänt. ”Vad ska jag göra nu då?” frågar jag Julia. ”Vi ska träna inför uppdraget att föra in USB-minnet och en gyllene nyckel till slottet. Jag ska ha USB-minnet och du ska ha nyckeln”, berättar Julia. Jag undrar vad det är vi ska träna på och får svaret att vi måste träna för att vi ska bli smidiga, starka och smarta för det finns spioner som vill få tag på det viktiga USB-minnet. Julia säger att vi ska gå och hämta den speciella agentutrustningen som består av en dräkt som klarar både kyla och värme, spypods och en pennlaser som kan ta sönder väggar. ”Vad betyder SSF egentligen?”, frågar jag på väg till utrustningsförrådet.

18

19

Mitt första uppdrag som agent Julia berättar att SSF står för Sveriges Slotts Fantasihögkvarter. Julia visar mig runt i de olika rummen som finns i högkvarteret. När jag tänker på mitt uppdrag så känner jag mig rädd, men det känns också pirrigt och väldigt spännande. Tänk att jag ska till slottet och lämna en gyllene nyckel. Julia berättar att mitt hemliga agentnamn är 337. Det står för att jag är en nybörjaragent. Jag känner mig stolt över att just jag är utvald till att bli en agent. Jag undrar var den gyllene nyckeln kommer att passa någonstans? Kanske är det till en glasmonter som står i ett hemligt rum? Den gyllene nyckeln ska man kanske använda till att stänga av larmet med laserstrålarna som finns vid ingången till rummet, tänker jag. När jag frågar Julia om nyckeln berättar hon att det är den enda nyckeln som kan öppna dörren i det hemliga rummet i slottet. Jag frågar även Julia om USB-minnet. Hon säger att hon inte vet vad det finns på USB-minnet. Julia säger att jag behöver träna på min smidighet, för att jag ska kunna krypa i tunnlarna under slottet. Jag behöver även träna på att springa jättesnabbt, för att kunna springa ifrån vakterna. Jag behöver också träna på hur jag ska använda min osynlighetsdräkt, så ingen ska kunna se mig. Av Julia får jag även en laserpistol som jag kan använda mot vakterna. Nu pirrar det ännu mer i min mage när jag tänker på allt spännande jag ska göra om ett par dagar. Jag nyper mig i armen för att se om jag drömmer.

20

21

Ett hemskt skrik! Jag märker att det inte är en dröm. När jag öppnar ögonen ser jag inte mamma. Jag letar överallt, men jag hittar henne inte. Jag frågar taxichauffören om hon har sett henne. Hon säger att jag ska skynda mig inför uppdraget och svarar inte på min fråga. Då går jag till agent Julia och frågar henne istället men hon svarar inte heller på min fråga. Innan vi lämnar rummet tycker jag att jag hör ett hemskt skrik. Det låter nästan som min mamma och jag blir väldigt orolig. Då får jag se att hon är fastbunden vid en pelare! Två män i rånarluvor står bredvid henne. Den ene har en pistol och den andra har en säck som de drar över hennes huvud. De två männen tar mig tillfånga och vi lämnar rummet. När vi kommer ut ur rummet ser vi en plattform. Där väntar en helikopter. Rånarna puttar in mig i helikoptern och binder fast mina armar och ben. Jag får tejp över min mun så att jag inte kan skrika på hjälp. De drar av säcken från mammas huvud och tejpar för hennes mun också. De sätter sig i förarsätet och startar helikoptern. Agent Julia har sprungit efter rånarna och hinner upp på plattformen precis när helikoptern lyfter. Hon tar fram en änterhake, skjuter upp den mot helikoptern och den fastnar runt helikopterns underrede. Rånarna är på väg till ett laboratorium som ligger ungefär 30 minuter bort. Där finns en osynlighetsdryck som rånarna vill stjäla för att lyckas komma in i slottet. Rånarna märker aldrig att agent Julia hänger under helikoptern. När den landar, springer hon runt till den andra sidan och öppnar dörren till mig och min mamma. Men rånarna ser att Julia öppnar dörren och då tar de fram pistolen och siktar mot henne.

22

23

Familjen samlas Båda rånarna riktar nu sina pistoler mot Julia och går sakta emot henne. Då plötsligt från ingenstans blir rånarna nerslagna och de faller till marken. Jag och Julia blir alldeles förvånade när mamma tar bort tejpen från min mun. Hur har hon kommit loss? Och sen när kan mamma slåss? tänker jag. Mamma visar sin laserring som hon använt för att befria sig själv. Jag och Julia är mållösa och stirrar bara på mamma medan hon binder fast rånarna och tejpar för deras munnar innan hon lyfter in dem i helikoptern igen. Mamma tar tag i Julia och mig och säger “Skynda er, jag berättar senare.” “Men vad gör vi med rånarna och helikoptern” frågar jag mamma medan vi springer. “Tänk inte på det, det tar SSF hand om nu” svarar mamma. Vi springer ner till laboratoriet och när vi kommer in reser sig alla från sina platser och utbrister ”Rebecca!!! Agent 002!!! Vilken ära att få se dig igen, välkommen tillbaka.” Julia tappar hakan, hon har bara hört talas om agent 002 förut. Hon trodde nog aldrig att hon skulle få stå i samma rum som henne. Jag börjar stamma ”Va! Me me men mamma… Ä ä är det dig d d dom pratar om?” ”Förlåt Olle att jag inte berättat det tidigare. Det var inte såhär jag ville att du skulle få reda på det. Jag förstod direkt när du berättade om hissen, mobilen, trädet du snubblade på och under vår taxiresa att det var SSF som stod bakom det och att de behövde dig. När jag var lika ung som du var jag också en agent. Jag har räddat kungen och drottningen flera gånger och nu är det din tur”, säger mamma. ”Men vet pappa om det här?” frågar jag. Då avbryts vi av att pappa kommer in genom dörren med något i famnen. Det ser ut som en låda. 24

25

Den hemliga lådan Pappa ser förvånad ut. Han undrar nog vad jag gör i SSF:s högkvarter. Han tittar frågande på mamma och hon säger ”Olle har blivit agent nu! Han är en av de nya utvalda.” En av de nya utvalda! tänker jag. Vilka är de andra? Jag funderar lite, sen frågar jag mamma och pappa. De svarar att det fanns en till utvald. En kille som heter Bob. ”Är det Bob som går i min klass?” undrar jag. ”Jag tror att han går i din klass”, svarar mamma lite fundersamt. Efter en stund öppnas den stora, vita dörren och där står Bob med sina stora, gula glasögon och blonda, krulliga hår. Bob skiner upp när han ser mig och jag blir glad över att se honom. Sedan kommer jag ihåg den där lådan som pappa kommit in med. ”Förresten, vad är det i lådan?” frågar jag pappa. ”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!” svarar pappa och går in på kontoret. Där lämnar han den hemliga lådan och kommer snart ut igen. Senare på eftermiddagen ska mamma och pappa följa med till kungen och drottningen på middag. En middag som tack för att de flera gånger har räddat kungafamiljen. När de åker till slottet blir jag ensam med Bob och Julia. Vi är nu ensamma på våningen där pappas kontor ligger och börjar bli mer och mer nyfikna på den där hemliga lådan. Efter en stund beslutar vi oss för att smyga in på kontoret och ta en närmare titt på den. Vi går sakta fram till lådan och öppnar locket men precis när vi ska titta vad som finns i hör vi att dörren bakom oss slår igen och någon låser den. Vi blir rädda. Och nu är vi fast på kontoret.

26

27

Den gyllene nyckeln Det börjar bli lite tråkigt att sitta där och bara vänta. Hur ska vi komma ut? ”Den gyllene nyckeln kanske funkar”, säger jag, så vi provar om den gyllene nyckeln passar till dörren. Det visar sig att nyckeln är magisk. Så fort vi sätter nyckeln i låset säger det klick och dörren går upp. Men hur ska vi våga gå ut. Vi vet ju inte vem som låste in oss, det kanske finns en vakt. Vi måste titta i lådan innan vi går ut i korridoren. I lådan hittar vi tre osynlighetsdräkter. Vi tar på oss dräkterna och smyger fram till dörren. Vi bestämmer oss för att skrämma vakten. När dörren öppnas springer vi ut och skriker det högsta vi kan. Vakten blir förvånad när dörren öppnas men han ser ingen. ”Vad är detta för konstig dörr?” Vi springer ut genom dörren och vrålar så högt vi kan. ”Aaaaaaa!” Vakten blir livrädd och springer skrikande därifrån. ”Iiiiiiiiiiii, hjälp!” Nu är goda råd dyra! Vi måste skynda oss iväg innan det kommer fler vakter. När vi kommer ut utanför högkvarteret ser vi att det står en tretandemcykel lutad mot husväggen. Vi kastar oss upp på cykeln och cyklar så fort vi kan. Plötsligt kommer vi fram till en korsning. Vilken väg ska vi välja? Hur ska vi veta vilket som är den rätta vägen till slottet?

28

29

Not allowed to enter Vi måste chansa. Vakterna kan komma efter oss när som helst. ”Vänster!” säger jag. ”Vi provar åt vänster.” Vi svänger åt vänster. Det är svårt att hålla balansen på en tandemcykel och vi är nära att köra omkull flera gånger. En kvinna med en hund stirrar förskräckt efter oss. Hon ser ju bara en cykel som är ute och far alldeles själv, eftersom vi har osynlighetsdräkter. Vänster visade sig vara ett bra val. Efter en stund ser vi det stora slottet. ”Trampa fortare!” ropar Bob. Julia och jag ökar farten. ”Hur ska vi komma in?” flåsar Julia bakom mig. ”Vi har ju nyckeln! Den fungerar nog i alla lås överallt.” Slottet ser varmt och inbjudande ut. Ljus skimrar från fönstren. Om jag bara kunde få kontakt med mamma och pappa. De är ju därinne någonstans. När vi parkerat cykeln och är på väg fram mot de stora portarna kommer en mörkhårig man gående mot oss. ”What do you want?” frågar han strängt. ”You are not allowed to enter the castle!” Vi ser förvånat på varandra. Hur kan han se oss fast vi har osynlighetsdräkterna på oss? ”Spring!” ropar Julia och vi gör ett försök att runda mannen och ta oss förbi. Men han är snabbare än vi och plötsligt känner jag hur han hugger tag i min arm. ”I said, you are not allowed to enter!” säger han ilsket. Julia ser på mig. Hon är nästan framme vid porten. 30

”Kasta hit nyckeln!” ropar hon. Jag drar av mig bandet med den gyllene nyckeln och slänger det i en vid båge mot Julia. På bara ett par sekunder har hon låst upp och slunkit in. ”Hjälp henne!” ropar jag till Bob som tvekande stannat upp när han såg mig bli tillfångatagen. ”Jag uppehåller den här typen en stund!” Bob springer vidare mot porten och jag sparkar den stora, engelskspråkiga mannen på smalbenet så hårt jag någonsin kan.

31

Trädet med det stora hålet Jag springer och springer utan att ens våga titta bakom mig. Mitt hjärta dunkar fortare och fortare. Undrar ifall han är efter mig? Men var är Bob och Julia? Vad ska jag göra nu? Vilket håll ska jag ta? Jag orkar inte springa mer. Jag måste våga titta bakom mig. Jag måste se ifall den engelsktalande vakten är efter mig. Jag vänder mig om och tittar. Jag tittar bakom mig medan jag springer. Jag ser inte vakten. Det känns skönt, men jag måste stanna upp. Det känns som om luften håller på att ta slut. Jag tar ett djupt andetag, och ser mig omkring. Framför mig ser jag ett stort lövträd. Trädet är speciellt. Det som utmärker trädet från alla andra är ett stort hål i mitten av det. Vid det stora trädet står vår tretandemcykel ställd. Jag får blandade känslor: glad, rädd och fundersam. Hur kommer det sig att vår cykel är här? tänker jag. Vart tog Julia och Bob vägen, kan de ha dragits in mot trädet?

32

Den hemliga gången När jag står vid trädet ser jag vakten närma sig. Jag blir livrädd. Vart ska jag ta vägen? Med hjärtat i halsgropen försöker jag sätta mig på cykeln men ser att den har punktering. Då kommer jag att tänka på hålet i trädet och dyker in i hålet. Jag känner hur jag åker neråt och neråt, det blir kyligare och kyligare ju längre ner jag kommer. Det killar i magen. När jag äntligen når botten landar jag mjukt i en hög med löv. Jag ligger alldeles stilla och känner efter om jag gjort mig illa. Men jag mår bra. När jag ligger där, får jag en ljusstråle rakt i mitt ansikte. ”Hej Olle, bra att du är här!” Det är Julias röst. Vi kramar om varandra alla tre, Julia, Bob och jag. Vi är glada att vi hittat varandra igen. Bob riktar ficklampan upp mot hålet och där ser vi till vår fasa vaktens ansikte. Hans ansikte är rött av ilska och hans ögon är uppspärrade bakom glasögonen. Han har arg mun och svart mustasch, stor näsa, militärgrön hatt och kamouflagefärgad jacka. ”I can see You”, säger vakten. Då förstår vi att han har på sig osynlighetsglasögon och att det är därför han kan se oss fastän vi är osynliga. Vi blir rädda. Vi backar några steg bak mot väggen. När vi når väggen stöter vi mot en stor sten. Hela trädet börjar skaka och stenen flyttar på sig. Vakten försöker nu ta sig ner genom hålet. Plötsligt hör vi ett surrande ljud. Vi har väckt upp en hel getingsvärm som hade sitt bo i en gång bakom stenen. Vi kryper in i gången. Getingarna flyger mot oss men ser oss inte eftersom vi har osynlighetsdräkterna på. Getingarna går istället till anfall upp genom hålet, mot vakten som nu måste lämna hålet och springa iväg.

33

34

Ingen nyckel! Vi vågar nu fortsätta genom gången. Längre fram i gången ser vi ett svagt ljussken. Vi fortsätter fram till ljuset och ser ett hål upp i marken. Det ser ut som om ljuset kommer från en lampa. Vi klättrar upp genom hålet på en massa trädrötter. Det är ganska långt att klättra. Efter en stund säger jag och Bob att vi är trötta. ”Vi har ett uppdrag, vi kan inte vara trötta! Nu fortsätter vi!” säger Julia bestämt. När vi kommer upp kikar vi fram bakom en staty. Skenet kom från en stor guldig lampa och vi förstår att vi måste ha kommit in i ett rum i slottet. Det ser ut som en prinsessas sovrum. Där finns en stor röd, vacker och glittrig säng med ett guldigt täcke. Vi tittar runt i rummet och upptäcker en dörr. Jag går fram och känner på dörren men den är låst! ”Julia, du har ju nyckeln. Lås upp dörren!” säger jag. ”Nej, men nyckeln gömde ju jag bakom en sten vid trädet för jag trodde att vi skulle komma tillbaka…” säger Julia. ”Men hur kunde du göra så? Du kunde väl ha frågat oss? Allt är ditt fel nu!” säger Bob och jag samtidigt. ”Hur ska vi nu kunna öppna dörren?”

35

36

Bobs trollformel Plötsligt hör vi steg utanför dörren. Dörren öppnas och där står mamma. ”Mamma! Jag har saknat dig!” ropar jag. ”Vad gör ni här? Skynda er! Vakten kommer!” ropar mamma. Det verkar som om våra osynlighetsdräkter inte fungerar längre eftersom mamma kan se oss. Bob kommer på en idé och säger ”Just det, jag kan ju trolla! Jag kan trolla så att vakten blir till sten.” I samma stund hinner vakten fram till oss och får tag i Julias långa hår. Bob ropar trollformeln ”Hulomusmosimus!” Vakten blir direkt förvandlad till en sten, men eftersom han håller i Julias hår så blir hon också förstenad. Då kommer Bob på att han kan säga formeln baklänges så att förtrollningen bryts. ”Sumisomsumoluh!” säger han. Vakten och Julia blir vanliga igen men nu blir vakten livrädd och flyr ut genom dörren. Vi springer tillbaka och klättrar snabbt ner i trädet igen. Snart får jag syn på en stege som ser ut att leda upp till hålet i trädet. Snabbt klättrar vi uppför stegen och kommer ut igen. Äntligen kommer vi fram till stenen där Julia har gömt nyckeln. Hon böjer sig ner för att ta upp den men nyckeln är borta! Istället ligger det en lapp där.

37

38

Doktor X är förklädd På lappen finns en beskrivning som lyder: Gå igenom skogen i väst står en tall när ni närmar er tallen tittar ni rakt fram där ser ni en stor och mossig sten. Vid stenen växer det lövträd, gå till trädet med den tjockaste stammen. Jag, Bob, Julia och mamma går genom skogen. Vi kommer till en bäck och där lägger vi en bräda för att komma över till andra sidan. Bob hjälper Julia över bäcken men whoops, han halkar i samma ögonblick ner i vattnet. Strömmen är stark och Bob dras med. ”Hjäälp! Jag kan inte simma”, ropar Bob. Julia springer längs bäcken efter Bob. När hon är jämsides kastar hon i sitt långa hår. “Ta tag i mitt hår!”, skriker hon till Bob. Han famlar efter Julias hår och får till sist tag i det. Julia hjälper Bob upp ur bäcken och vi går vidare. När vi kommer fram till trädet letar alla efter ledtrådar. Plötsligt lägger mamma märke till något rött under en låg gren med blad. Det är en knapp med ett kryss på, hon trycker på knappen utan att tänka sig för och helt plötsligt sugs alla fyra in i det stora lövträdet. Färden går upp igenom stammen med en hiskelig fart. Till sist skjuts vi in i ett laboratorium. När vi ser oss omkring ser vi att vi hamnat i ett luftskepp, en zeppelinare. Till vår förvåning står vi nu öga mot öga med den engelsktalande vakten. Han står där i en vit rock med ett brett flin på läpparna. Han sträcker fram handen och presenterar sig. ”Det är jag som är Doktor X.” Vi står stumma av förvåning, men inte över att Doktor X står framför oss utan för det som han har runt halsen, den magiska nyckeln. 39

40

Fängelset ”Titta han har nyckeln”, viskar agent Julia så att vakten inte ska höra. ”Vi måste få tillbaka nyckeln på något sätt”, viskar jag. ”Var hittade du nyckeln?”, frågar Bob Doktor X. Doktor X förklarade att han hittat nyckeln där lappen låg. ”Jag tog nyckeln och la dit lappen för att ni skulle komma till mig.” ”Varför ville du att vi skulle komma till dig?” frågar jag. ”Jag ville stoppa er från att komma in i slottet. Det var jag som försökte fånga er i helikoptern. Men eftersom ni smet gör jag ett nytt försök att ta er till fånga. Den här gången kommer ni inte undan.” I laboratoriet har Doktor X förberett ett medel till oss som ska göra att vi somnar. Han tar på sig en gasmask och sprutar ut lite av sömnmedlet så att jag, Bob, Julia, och mamma somnar. När vi vaknar är vi i ett otäckt fängelse. Där finns det insekter, stora spindlar och spindelnät. Det är mörkt. I fängelset finns också ett fönster där vi kan se att det är regn och åska ute. Hela fängelsehålan lyser upp när det blixtrar. Hur ska vi ta oss härifrån? Utanför fängelsets grind står två vakter. De vaktar oss hela tiden. Bob säger att vi ska vänta tills ovädret är över sedan försöker vi ta oss ut genom fönstret. Då kommer Julia på att hon har sitt lasernagellack i fickan som vi kan använda för att ta sönder gallret i fönstret med. Ovädret är till slut över och Julia börjar klättra ut genom fönstret. Precis då vänder sig vakterna om och ser vad som händer.

41

42

Är ni döda? Julia hinner undan vakterna och vi ser henne springa allt vad hon kan mot den läskiga skogen. I fängelset kommer mamma på att hon har krafter som gör henne extra stark, så hon slår ner vakterna och ser till att Bob och jag inte blir tagna. Mamma spränger hela fängelset och sedan springer vi efter Julia och kommer fram till skogen. Då får vi se något som rör sig i gräset! Det är den jättelika och farliga Lindormen! Bob, mamma och jag blir livrädda! Plötsligt kommer Doktor X tillsammans med flera robotar som han gjort och försöker ta Bob, mamma och mig! De ser inte Lindormen. Lindormen anfaller robotarna och äter upp allihop. Men Lindormen blir så stor att han exploderar i tusen bitar! Doktor X blir jättearg för att Lindormen ätit upp hans robotar och springer därifrån. Bob, mamma och jag blir så chockade över allt vi sett, att vi svimmar och faller till marken. Då kommer Julia springande och ser oss ligga där på marken. Hon skriker högt ”Är ni döda?”

43

44

Doktor Xavier och hemligheten Jag hör en röst och ser någon titta ner över mig. Det är en man som jag har sett tidigare. Det är nämligen Doktor X. ”Doktor X!” skriker jag med rädsla i rösten. ”Hej Olle. Du har sovit djupt väldigt länge. Du har legat i koma efter en olycka. Men nu verkar du vara på bättringsvägen. Jag heter inte Doktor X utan mitt namn är Xavier.” ”Var är mamma, Julia och Bob?” Viskar jag fram. ”Vilka är Julia och Bob, Olle?” Din mamma kommer alldeles strax. Allt går som det ska på sjukhuset. Jag skrivs ut och mamma hämtar mig. Fortfarande har jag en märklig känsla i kroppen och känner att jag har träffat doktorn tidigare. Jag försöker skaka av mig tankarna och säger hej då till doktorn. När jag ska stänga dörren efter mig hör jag Doktor Xavier skratta elakt och hånfullt. ”Muaahahah!!” Jag vänder mig om och tycker att jag ser en nyckel skimra runt doktorns hals. Kommande dag går jag till skolan och träffar mina kamrater efter en tid på sjukhuset. Just denna dag börjar det en ny flicka i klassen som heter Julia. Henne har jag träffat tidigare, tänker jag och får rysningar i kroppen. Dagens första uppgift delas ut av fröken Margareta och det blir en gruppuppgift. Jag, min kompis Bob och Julia hamnar i samma grupp. Vi ska dela med oss av våra drömmar. Plötsligt inser alla tre att vi har haft samma dröm.

45

Vi kommer överens om att vi inte ska berätta drömmen vidare och att den får förbli en hemlighet mellan oss tre. Men jag kan inte glömma bort Doktor Xaviers hånfulla skratt och den skimrande nyckeln.

46

Nu minns jag! Jag och Bob bestämmer oss för att följa med Julia hem till hennes lägenhet efter skolan, för att prata om vår gemensamma dröm. Vi går in i Julias rum. Julias rum har tapeter med gula stjärnor på. På väggen hänger en tavla som föreställer ett stort lövträd. Framför trädet har konstnären målat en bäck. Vi sätter oss alla tre på sängen som har svart överkast. Jag känner något under täcket och hittar ett nagellack. ”Är det här ditt nagellack?” frågar jag. ”Jag känner inte igen det, säger Julia. Får jag se?” Julia undersöker nagellacket, hon brukar inte ha den färgen. Plötsligt kommer Julia åt en knapp på nagellacket. En laserstråle skjuts ut och klyver tavlan i två delar! Alla blir förvånade och Julia tappar nagellacket. ”Wow! Coolt!” säger Bob. ”Men vad är det där bakom tavlan?” säger jag. Jag går fram och tittar. I väggen, där tavlan hängde, sitter ett metallskåp med ett sönderbränt kodlås på. Precis när jag ska titta i skåpet, hör vi fotsteg utanför dörren. ”Nej! Mamma kommer hem!” skriker Julia. ”Hon kommer att bli jättearg!” Vi sitter knäpptysta och väntar, jag sitter på helspänn och mitt hjärta slår fortare och fortare. Det känns som om jag har en klump i halsen, men den försvinner när jag hör att fotstegen går förbi ytterdörren och vidare upp i trappuppgången. Jag pustar ut och märker att jag glömt bort att andas. När jag tittar i kassaskåpet hittar jag ett papper. På pappret står det: DOKTOR XAVIERS MYSTISKA, SPIONSÄKRA PLAN... 47

I planen står om Doktor X hemliga plan för att döda kungen och gifta sig med drottningen. Planen är undertecknad av tre agenter. ”Men! Det är ju våra föräldrar”, säger Bob när vi läser agenternas namn. Plötsligt förstår jag. Jag kommer ihåg Doktor X och får tillbaka minnet. Jag förklarar för Julia och Bob. ”Nu måste vi få tillbaka nyckeln snabbt och rädda kungen, innan det är försent!” säger vi alla i kör.

48

Tillbaks till skogen Vi skyndar oss ut ur huset. Just när vi är på väg ut ser vi Doktor X på väg mot oss. Bob försöker förtrolla honom, så att vi ska kunna ta nyckeln. ”Abrakadabrasimsalabim”, börjar Bob. Men ingenting händer. Förtrollningen fungerar inte för Bob har glömt bort orden. Han säger fel. Doktor X tar tag i mig och Bob. Då tar Julia fram sitt nagellack. Hon sträcker fram det mot Doktor X hals och skär av……... halsbandet. Hon fångar snabbt upp nyckeln och stoppar den i sin ficka. I samma sekund kommer Bob ihåg den riktiga trollformeln. ”Hulomusmosimus”, viskar han för att Doktor X inte ska hinna märka något. Nu fungerar det. Doktor X blir förstenad. Vi hjälps åt att lägga Doktor X på en vagn som vi sätter fast bakom tretandemcykeln. Vi sätter oss på cykeln och kör det snabbaste vi kan mot skogen. När vi kommer fram till det ihåliga trädet sätter vi oss uttröttade framför hålet. Bob läser upp en dikt. ”I skogen. En blåsig kväll. Vinden susar, åskan mullrar. Det luktar barr och blåbär. Jag är rädd. Det känns läskigt. I skogen.” När Bob har läst färdigt dikten händer något märkligt. Doktor X börjar röra på sig och vaknar till. Vi blir livrädda och börjar springa. ”Vänta!”, ropar Doktor X. ”Varför springer ni? Lämna mig inte här i den mörka skogen. Jag är rädd.” 49

När han säger det förstår vi att Doktor X har blivit snäll när han hörde Bobs dikt. Vi går tillbaks till trädet och Doktor X och sätter oss igen. Vi sitter en lång stund och pratar. Doktor X verkar jättetrevlig. Han berättar att han alltid har varit rädd för att vara i skogen. Då ser vi något som kommer upp från hålet i trädet.

50

Rännskita! Det är en knotig käpp och efter den kommer en lika knotig liten gubbe. Han muttrar, stånkar och pustar. ”Ojoj, vad det där trädet har blivit knepigt att ta sig fram igenom.” Gubben stannar till och håller fram en lykta mot oss. ”Men se där är ni ju! Det var på tiden, må jag säga. Eller om det är jag som är på tiden.” Ingen av oss vet vad vi ska svara och gubben fortsätter ”Kära Doktor X, kom med mig så blir allting bra. Jag kan dikter som du ska få höra.” ”Gubben leder Doktor X till en gammal omkullfallen ek och sätter honom bekvämt lutad mot stammen. Sedan lyfter gubben en knotig arm mot skyn och säger: ”Lärkan sveper på utbredda vingar fram, över åker, skog och fallen trädstam.” Doktor X ler och sjunker djupare ner mot eken. ”Då var vi av med honom”, viskar Julia. Tillsammans smyger vi därifrån. ”Våra föräldrar”, säger jag. De måste förklara den här planen som de har skrivit under. ”Vi kan använda ett nödanrop för att lura hit dem”, säger Bob. ”Det allra starkaste. De kommer att tro att vi håller på att dö.” ”Bra”, säger Julia. Tillsammans messar vi Rännskita! till våra föräldrar. Några minuter senare kommer en bil körande och stannar med tjutande däck. Ut hoppar våra föräldrar. ”Vad har hänt? Hur är det med er?” 51

”Det är bra med oss”, säger Julia. ”Men vi vill veta hur det står till med er. Sätt er ner!” Julia pekar på marken och föräldrarna sätter sig, sedan drar hon fram pappret med Doktor X plan på att mörda kungen. ”Varför har ni skrivit under det här?” Våra föräldrar kikar på lappen. ”Det är inte vi som har skrivit under! Någon har förfalskat våra namnteckningar.” ”Titta där! Olles mamma pekar på ett märke på lappen. Det är skrivet av någon med klor!”

52

Bagaren Bengt Bakar Bullar Vi blir förvånande och tittar på märket. Jag funderar en stund på vem det kan vara men avbryts snart av mamma som misstänker att Doktor X kan ligga bakom detta. ”Varför tror du det?” frågar Bobs mamma. ”För 20 år sedan var Doktor X min pojkvän och då såg jag massor med fåglar i hans källare. Jag såg olika ritningar på väggarna och en detaljerad ritning över en stor metallfågel.” Jag blir förvånad och frågar ”Har ni varit ett par? Vet pappa om detta?” ”Nej, jag har hållit det hemligt i 20 år, annars hade pappa blivit ledsen. När jag fick reda på att Doktor X var ond har jag försökt förtränga honom men han dyker hela tiden upp.” Plötsligt kommer två fåglar flygande. De sätter sig på en gren och vi hör att de börjar prata med varandra. Jag känner igen den ena rösten. Den andra är främmande. ”Vänta, tysta! Jag tycker att jag känner igen den där rösten!” viskar jag till de andra. Alla sitter knäpptysta och försöker höra. ”Vem kommer den ifrån då?” viskar Julia. ”Det är pappas röst!” säger jag. Alla tittar sig omkring och ser fåglarna sitta där uppe på grenen och prata. ”Thomas! Är det du?” ropar mamma. Det låter lite som när mamma i vanliga fall ropar ’’Maten är klar!’’. Den ena fågeln glidflyger ner till oss och störtlandar på pappret. ”Rebecca! Gud vad glad jag är att se dig!” säger pappa. 53

”Vad har hänt med dig pappa?” frågar jag. ”Doktor X har förvandlat mig till en fågel!” säger pappa förtvivlat. ”Men hur kan han ha gjort det? Doktor X blev ju snäll?” ”Han var bara snäll i 10 minuter. Ni måste skynda er nu!” ”Varför då?” frågar jag pappa. ”Vi får ta det sen! Nu måste ni skynda er in i bilen!” skriker pappa till oss. Vi skyndar oss bort mot bilen när pappa kommer på: ”Ni ska köra till slottet och gå till porten. För att komma in måste ni säga lösenordet: Bagaren Bengt Bakar Bullar, Bullarna Blev Brända!” Precis när pappa sagt lösenordet attackerar den andra fågeln pappa. ”Pappa!” skriker jag. Det är ingen vanlig fågel. Det är en fågel av metall, lika stor som en örn och med röda laserögon.

54

HJÄLP! Han kommer ifatt! Jag drar in pappafågeln i bilen. Mamma sätter sig bakom ratten och Julia och Bob slänger sig in i baksätet. Vi rivstartar bilen, gruset flyger, vi gasar och kör iväg i full fart. Jag frågar mamma: “Varför vill Doktor X döda kungen och gifta sig med drottningen?” Mamma svarar tyst: “Han vill bli kung, ha makt och bli rik”. När Julia tittar ut genom bakrutan ser hon en massa fåglar som attackerar bilen. Metallfågeln är mitt bland fåglarna. Vi blir skräckslagna och Bob och jag börjar gråta. “Jag vet en genväg!” säger mamma och svänger och sladdar in i skogen. Inne i skogen är det mörkt. Julia tittar bakåt igen och ser ett ljus. Det är Doktor X som jagar oss på en motorcykel tillsammans med fåglarna. “Kör snabbare!” skriker Julia “Okej, okej, vi kör mot slottet så fort vi kan!” säger mamma. “Jag ser slottet!” skriker jag, “Jag är rädd!” gråter Bob. Plötsligt faller det ett träd över skogsstigen och vi är tvungna att slänga oss ut ur bilen. När vi kastar oss ut pirrar det i magen. Bilen krockar och fattar eld. Snabbt gömmer vi oss bakom trädstammen. Fåglarna attackerar och dyker ner mot bilen för de tror att vi fortfarande är kvar i den. Fåglarna brinner upp. Alla utom metallfågeln. Doktor X hoppar av sin motorcykel. Han ser sig omkring och får syn på en liten bit av pappas fågelvinge. Han går fram till trädstammen och tittar och letar efter oss allihop. Men Doktor X ser oss inte, för vi har gjort oss osynliga med våra dräkter. Pappafågeln kryper in i ärmen på min dräkt och blir också osynlig. 55

Vi springer fram till porten och ska precis öppna. Mamma säger lösenordet. “Bagaren Bengt Bakar Bullar, Bullarna Blev Brända!” Men portarna öppnas inte. Något är fel.

56

Tårtan ”Oj, oj, Doktor X har hunnit byta lösenord”, viskar mamma. Vi måste tänka ut en ny plan. ”NU är det dags att genomföra uppdraget vi fick!” säger jag. ”Vi låter bagare Bengt baka en jättestor röd tårta, som vi kan gömma oss i.” ”Åh, vilken bra idé!” utbrister Julia. Vi rusar snabbt iväg till bageriet och ber bagaren hjälpa oss. ”Det gäller liv eller död för kungen!” Bengt vill förstås gärna hjälpa oss och bakar därför snabbt en enorm tårta, som vi kryper in i. Bob märker inte att bagarens lilla hamster har smugit ner i hans ficka. När allt är klart lånar vi Bengts lilla lastbil och kör tillbaka till slottet. Vi sitter alldeles tysta och lite rädda inne i tårtan. Våra föräldrar lämnar tårtan nedanför slottstrappan. De bankar hårt på porten och springer sedan snabbt och gömmer sig bakom ett träd. Efter en stund öppnas porten sakta, sakta.

57

58

En överraskning! Inne i tårtan är det varmt, vi hör något som knakar utanför. Vad kommer nu att hända? Plötsligt kommer det in ljus i tårtan, vi ser bagarens hamster smita ut! Den måste ha gnagt hål i marsipanen. Genom hålet kikar vi ut och får se att en av kungens tjänare öppnar porten. ”Oh, hjälp vilken stor tårta! Hur ska jag få in den i slottet?” utbrister en tjej som har vitt förkläde och svart tröja. Hon ropar på kocken och några fler tjänare att de ska komma och hjälpa henne. Snart är vi inne i slottet. Genom hålet ser vi att hamstern kilar under en riddarrustning i stora slottshallen. Det gungar väldigt inne i tårtan när de bär oss framåt. När tårtan sätts ner ser vi ett stort bord fullt av mat. Dörren öppnas och in kommer kungen. ”Är det här tårtan som du har beställt?” frågar tjejen med vitt förkläde. Kungen svarar att han inte alls har beställt någon tårta. ”Det måste vara drottningen som har gjort det”, säger kungen och sätter sig vid bordet. Kungen böjer sig fram och läser högt från en lapp som sitter på tårtan: ”Bagaren Bengt Bakar Bullar, Bullarna Blev Brända”, läser han. Nu börjar det hända saker! Rustningen börjar röra på sig. ”Ser ni, det sitter något på rustningens axel”, viskar jag till Bob och Julia. ”Det är metallfågeln!” Rustningen kliver gnisslande fram mot kungens bord. Plötsligt sprängs rustningen med en jättesmäll! Ur rökmolnet kliver en bekant gestalt, vilken obehaglig överraskning… DOKTOR X!!

59

60

Glasbubblan Inne i tårtan skyndar sig Bob att skrika sin skogsdikt samtidigt som vi sparkar oss ut ur tårtan och blir alldeles kladdiga av grädde och sylt. Snart lugnar sig Doktor X och börjar le. Jag blir nervös när jag tänker på att Doktor X bara kommer att vara snäll i tio minuter. Vi måste skynda oss att få ur honom all information om planen att mörda kungen. ”Det var jag som skulle bli kung”, säger Doktor X, ”inte min tvillingbror. Nu ska jag gifta mig med drottningen och göra henne lika ond som jag med hjälp av min ondskemaskin som jag förvarar i ett hemligt rum på slottet. Det enda som kan hindra mig är ett USB-minne som SSF har programmerat för att hacka ondskemaskinen. Med det kan man vända maskinens verkan så att den gör människor goda istället.” Vi tittar fundersamt på varandra. Det måste vara minnet som Julia har i sin ficka. Nu måste vi hitta Doktor X ondskemaskin. Vi springer förbi korridorer med röda mattor och många dörrar. Till slut hittar vi en trappa som leder ner i källaren och en stor mörk dörr. Dörren är låst, men vi lyckas låsa upp den med den gyllene nyckeln. Där inne står en maskin. Den är svart och ser ut ungefär som jag tänker mig att en elektrisk stol ser ut. Stolen står i någonting som ser ut som en glasbubbla och nere vid golvet finns en lucka. Vi sätter in minnet i luckan och maskinen lyser upp. ”Men hur ska vi få in Doktor X i maskinen?” undrar Julia. ”Drottningen får hjälpa oss, säger jag. Julia springer upp för att hämta drottningen och den fortfarande snälla Doktor X medan jag och Bob vaktar maskinen. Drottningen lyckas lura Doktor X att sätta sig i maskinen och vi fäller snabbt ner den glasbubbleliknande buren. Jag trycker på knappen. 61

62

Typiskt min otur Och då händer… ingenting. Noll. Zero. Inget. Maskinen blinkar inte ens. Det är typiskt min otur, så här är det jämt. Jag borde inte ens bli förvånad. Det är som att all världens apparater hatar mig. Så fort jag är i närheten av en teknisk pryl så börjar den strula. Datorer hänger sig. Telefoner dör. Internet går segare än sirap. Och på fredagarna, när det är mitt favoritprogram på teve, och jag har bäddat ner mig i soffan med en chipsskål och precis bara ska trycka på rätt kanal… ja, då är batterierna i fjärrkontrollen naturligtvis slut så jag måste resa mig upp igen. Det händer varje gång. Jag hatar teknik. Och teknik hatar mig. Och nu är det säkert bara några sekunder kvar innan de tio minutrarna är slut, och Doktor X blir elak igen. Hinner vi inte fixa det här innan dess så… Jag vågar knappt tänka på det. Doktor X skulle förmodligen vilja förvandla varenda människa på jorden i den där ondskemaskinen. Då skulle alla bli onda. Alla! Hur skulle det vara att leva då? Hur skulle det vara att finnas i en värld där ingen enda människa någonsin var snäll? Jag paniktrycker på knappen några gånger till. Som om det skulle hjälpa. När ingenting händer springer jag runt ondskemaskinen och tittar på baksidan. Där går sladdarna kors och tvärs som trådarna i ett spindelnät. Det vimlar av spakar att dra i, knappar att trycka på och rattar att vrida runt. Jag står som ett fån framför dem. Jag vet inte var jag ska börja. Eller vad som kommer att hända om jag trycker på fel knapp. Och tiden är snart ute. Det finns bara en enda grej som jag kan tänka på just nu. Den grejen är: HJÄLP, HJÄLP, FÖR FASEN, HJÄÄÄÄLP, VAD SKA JAG GÖRA?!?

63

50 sekunder kvar! Bob, Julia och jag står framför maskinen. Vi tittar på varandra och funderar på vad vi ska göra. Vi har bara 5 minuter på oss att få igång maskinen! Vi tittar på Doktor X som sitter lugnt inne i maskinen. Han vinkar glatt till oss. Nu gäller det att vi tänker snabbt och försöker hitta en lösning innan Doktor X blir ond igen! Vi går runt maskinen en gång till för att se om alla sladdar sitter på plats. När vi kommer till hörnet vänder sig Julia om. ”Titta!” säger hon upphetsat. ”Där kan man ju också sätta ett USBminne! Vi kanske har satt det på fel ställe!” Bob kryper under maskinen och hämtar minnet. Han stoppar i det där Julia visade. Det händer fortfarande ingenting. Nu börjar svetten rinna i pannan på mig. Det syns på Bob och Julia att de också är stressade. Plötsligt får Julia se Bagare Bengts hamster. Den sitter uppe på en knapp på maskinen. Samtidigt får jag se att en sladd inte sitter i. Åkte den ut när hamstern klättrade upp? Bob tittar på klockan. 50 sekunder kvar! Nu sätter Bob i sladden och då… PANG! BOM! KRASCH! låter maskinen. Vi hör ett fruktansvärt tjut och det kommer från Doktor X. När vi tittar på honom ser vi att han hoppar rakt upp, precis som om han fått en stöt. Han snurrar runt, runt på stolen.

64

65

En överraskning till kungen Doktor X snurrar snabbare och snabbare och till sist slängs han till golvet. Där ligger han alldeles stilla. Är han död? tänker vi. Men vi ser att han andas tungt. Ondskemaskinen är skakig och den skakar allt kraftigare. Det hörs ett högt dån och maskinen exploderar. USB-minnet lossnar från maskinen och flyger iväg med en jättefart. Det når taket och sedan slängs det mot fönstret. Det slår hål i fönstret och trillar ner tudelat på golvet. Julia är snabb att plocka upp en bit av USBminnet men bagarens hamster är ännu snabbare och tar den största biten och springer iväg. Vi springer efter honom men den lilla hamstern är snabb och lyckas springa iväg och gömma sig. Nu hör vi Doktor X röst som klagar över sin huvudvärk. Sen får han syn på oss och frågar ”Vad har hänt? Vilka är ni?” ”Känner du inte igen oss? Kom och hjälp oss och leta efter USBminnet”, säger Bob. ”Men först vill jag ha lite frön och lite morötter.” Precis då kommer kungen in i salen och får syn på oss. Han går fram till Doktor X och säger ”Min käre bror! Var har du varit? Jag har letat efter dig väldigt länge.” Hur kan vi vara bröder? Du är en kung och jag är bara en hamster, säger Doktor X. En vas går i kras och bagarens hamster kommer fram och piper ”Det är jag som är din bror.” ”Vem har lärt dig att tala?” frågar kungen. ”Jag var också med i den förbaskade maskinen och sedan förvandlades jag till en hamster och hamstern förvandlades till mig, Doktor X.” Jag ber Bob att lösa problemet med en trollformel. 66

”Tja-ni-hu-ka-ju-flixus”, säger han och pekar mot Doktor X och bagarens hamster. De blir sig själva igen.

67

Lönndörren Doktor X attackerar genast kungen genom att slänga sig över honom. Han vill döda honom! Vakterna som hade hört explosionen kommer nu springande och kastar sig över Doktor X. De för bort honom medan kungen hejar på. ”Heja vakterna! Vakterna äger! Doktor X suger!” ”Vad ska vi göra nu?” säger Bob. Plötsligt hörs en duns följt av en krasch! Fönstret har gått i tusen bitar och in genom det flyger pappafågeln och landar i famnen på mamma som samtidigt kommit springande in genom dörren. ”Bra jobbat barn!” säger han. Men skulle ni vilja hjälpa mig att bli mig själv igen? ”Cous-cous-fili-mous-mous”, säger Bob. Fågeln sväller upp till en stor fjäderboll innan den exploderar och ur molnet av fjädrar stiger pappa. ”Nu måste vi skynda oss! Metallfågeln hjälpte Doktor X att bli fri från vakterna!” Plötsligt hör vi ett ljud. Ett metalliskt ljud! Det låter som om någon knackar på en dörr. Kungen kommer då på att det finns en maskin till längst in i den mörka, fuktiga och läskiga delen av källaren, bakom en gulddörr. Kan det vara metallfågeln som knackar på dörren i källaren? Men innan vi ger oss iväg på jakt efter Doktor X och metallfågeln kommer drottningen med ett häpnadsväckande förslag. ”Ska vi ta vägen genom lönndörren som leder direkt ner till rummet?”

68

69

Jordgubbsglass ”Den finns där borta”, säger drottningen och pekar mot en skranglig hylla som står mot väggen en bit in i rummet. Hyllan är fullproppad av gamla dammiga glasburkar. De innehåller något som svagt påminner om chokladpudding. ”Jag hittade lönndörren en gång när jag höll på att fixa med mina syltburkar. Jag skulle ställa dem snyggt och då råkade jag komma åt den här”, säger drottningen och trycker in en liten knapp som sitter precis i kanten på hyllan. Med ett skrapande svänger hyllan upp och avslöjar en svart öppning i väggen. Vi går fram till öppningen och kikar in. Det ser inte särskilt inbjudande ut där inne. Mamma och pappa försvinner direkt in igenom den mörka öppningen. Julia, Olle och kungaparet följer efter. Jag står och tvekar utanför. Det känns lite läskigt att gå in i mörkret. Då hör jag ett pipande precis vid min ena fot. Jag tittar ner och ser bagare Bengtsson lilla hamster kika upp mot mig. Vid dess små tassar ligger den förlorade biten av USB-minnet. Jag böjer mig ner och plockar upp USB-minnesbiten. Hamstern passar samtidigt på att kila upp för min arm och sätter sig tillrätta på min axel. Den har tydligen bestämt sig för att följa med. Jag drar ett djupt andetag och går in genom öppningen. Det är verkligen mörkt inne i gången som finns där bakom. Jag får treva mig fram längst ena väggen. Efter en stund ljusnar det lite i gången och jag ser de andra skymta där framme. De står och kikar ut genom något som ser ut som en liten glugg. Jag skyndar mig bort till dem och får också titta ut genom gluggen. 70

Rummet på andra sidan är stort. Mitt på golvet står en maskin som är en exakt kopia av ondskemaskinen. Bredvid maskinen står Doktor X och donar med något. Metallfågeln flaxar runt hans huvud. ”Hur kommer vi in i rummet?” viskar jag. ”Det finns en spak här”, viskar drottningen och pekar på en pinne som sticker ut ur väggen under gluggen. Precis då tar bagare Bengtssons hamster ett skutt från min axel. Rakt ner på spaken i väggen. Ett hål öppnas i väggen med ett brak. Och där står vi fullt synliga för Doktor X. Doktor X ler sitt ondskefulla leende när han får syn på oss. ”Välkomna kära vänner! Ni är väntade. Jag har precis fått igång maskinen. Och nu min drottning är det dags att komma hit till mig. Du ska bli ond och du ska bli min fru!” Kungen blir alldeles röd i ansiktet av ilska när han hör Doktor X prata om drottningen på det sättet. ”Min bror! Hur kan du göra så här mot mig? Min fru kommer aldrig att bli din!” ryter han åt Doktor X. ”Hon har inget val. Om hon inte kommer hit så kommer jag att spränga allt i luften. Min fågel är en tidsinställd bomb. Jag behöver bara trycka på kontrollen som jag har här”, svarar Doktor X och drar upp en dosa ur fickan. Den mekaniska fågeln landar på hans axel. Den ser väldigt explosiv ut där den sitter. Drottningen suckar och vänder sig mot kungen och oss andra. ”Jag måste gå till honom”, säger hon.” Jag kan inte låta detta hända.” Sedan börjar hon långsamt gå mot Doktor X. 71

Det är då jag får en snilleblixt. Jag puffar till Julia i sidan. ”Har du kvar delen från USB-minnet?” viskar jag. ”Ja, det har jag. Men vi saknar ju den andra delen”, viskar Julia tillbaka. ”Nähä! Det gör vi inte.” Jag gräver triumferande fram min del av USB-minnet ur fickan. Så tar jag Julias del och sätter ihop minnet igen. Bob smyger fram till oss. Han fattar direkt att något är på gång när han ser USB-minnet i min hand. Jag tittar på mina modiga vänner. ”När jag räknar till tre så gör vi så här. Vi rusar fram till maskinen. Jag försöker få undan drottningen. Julia, du sätter in USB-minnet i maskinen. Bob, du förstenar Doktor X. Sedan hjälps vi åt att lassa in honom i maskinen. Har vi tur så funkar den och han blir god för alltid”, viskar jag till dem. Bob och Julia nickar mot mig och gör sig beredda. ”Ett… två…TRE!” skriker jag. Därefter går det snabbt. Vi rusar mot maskinen mitt i rummet. Doktor X, som har sin uppmärksamhet riktad mot drottningen, hinner inte riktigt fatta vad som är på gång. Jag sliter tag i drottningens arm och drar henne bort från honom. Julia kastar sig ner på golvet och petar in USB-minnet på sin plats. Samtidigt ropar Bob ut trollformeln. ”Hulomusmosimus!” Och där står Doktor X. Förstenad. Med sin fågel på axeln. Under tiden har även kungen, mamma och pappa hunnit fram. Med gemensamma krafter lyfter vi in Doktor X och den mekaniska fågeln i maskinens glasbubbla. 72

Drottningen trycker på knappen och maskinen går igång med ett dån. Glasbubblan fylls med rosa rök som döljer Doktor X helt och hållet. När röken lagt sig så ser den förstenade Doktor X helt annorlunda ut. Liksom mjukare i konturerna. Även den mekaniska fågeln ger ett något fluffigare intryck. När vi lyfter ut honom ur maskinen så doftar dessutom som jordgubbar. Drottningen petar lite på Doktor X. ”Ska vi inte ta och låta honom vara så här? Han skulle bli en väldigt tjusig prydnad i slottsparken”, säger hon Kungen ser fundersam ut. Sedan ler han stort och säger ”Jo, varför inte? Ett litet tag kan han stå där i alla fall.” Sedan vänder sig kungen mot oss. ”Kära agenter! Ni har gjort ett strålande jobb. Riket är räddat och nu är det dags att fira!” Vi hurrar och kramar varandra hårt, hårt. (Även bagare Bengtssons lilla hamster får sig några kramar). ”Nu går vi till bankettsalen! Jag vet inte hur det är med er… men jag är i alla fall vrålhungrig”, säger drottningen och börjar gå mot öppningen i väggen. De andra följer efter henne med en väldig fart. Det är tydligen fler som är hungriga. Jag dröjer mig dock kvar i rummet en liten stund. Jag tittar på Doktor X som står där så stilla mitt på golvet. En gång världens ondaste man… nu mest lik en stor jordgubbsglass, tänker jag för mig själv. Vid tanken på glass börjar min mage att kurra. Så jag nickar mot Doktor X och säger: 73

”Så går det när man är dum!” Därefter vänder jag på klacken och går med bestämda steg ut ur rummet. Mina vänner väntar på mig och nu ska vi fira!

74

Torsten Bengtsson Torsten Bengtsson är författare till kapitel 1. Han fick uppdraget att skriva en spännande inledning. Torsten Bengtsson har skrivit hur många böcker som helst - eller närmare bestämt 55 stycken. Han är författaren till böckerna om Kim och Lina, Mördare och Döden dö, böckerna om Erik, böckerna om bandet Big Bang och många, många fler. Torsten Bengtsson skriver lättlästa böcker för både barn och ungdomar. Tidigare jobbade han som lärare. Det var hans elever som övertalade honom att börja skriva böcker.

Centrumskolan 1b Klass 1b på Centrumskolan är författare till kapitel 2. De fick i uppdrag att ha med en stege i sitt kapitel. Om sig själva säger de: Vi är en härlig klass på 18 goa ungar från olika delar av världen. Vi tycker om att läsa, skriva, räkna, spela fotboll, dansa, sjunga och uppträda.

Ringsbergskolan åk 3 Klass 3 på Ringsbergskolan är författare till kapitel 3. Deras uppdrag var att ha med minst sju beskrivande ord, adjektiv, i sitt kapitel. Såhär skriver de om sig själva: Alla i klassen är födda 2004. Vi är 19 elever i klassen, 13 killar och 6 tjejer. Vi har tidigare skrivit Hål-böcker som finns på vårt skolbibliotek, både med rim och utan rim. Vi har också skrivit hur det gick för Stella när hon besökte familjen Hedenhös.

75

Ulriksbergskolan klass 1A Klass 1A på Ulriksbergskolan är författare till kapitel 4. Deras uppdrag var att ha med ett fordon i kapitlet. De skriver så här om sig själva: I vår klass är vi 23 barn, 11 killar och 12 tjejer. Vi är bra kompisar med varandra i vår klass. Vi lyssnar på varandra och vi gillar att jobba. I vår klass har vi några små författare som har skrivit böcker och håller på att skriva böcker på elevens val och på svenskan har vi skrivit sagor om en robot som heter Omega. Hej då! Hälsningar klass 1A

Mårten Melin Mårten Melin är författare till kapitel 5. Han fick i uppdrag att ha med frasen: "Var är mitt röda plommonstop?" i kapitlet. Mårten Melin skriver allt - nästan. Han skriver dikter, romaner, noveller och serier. Mårten har bland annat skrivit serier i serietidningen Bamse. Han tycker om att skriva om övernaturliga händelser och om kärlek och han skriver gärna lättlästa böcker. Mårten är författaren bakom Förvandlad, Jag är Love och Pixis bok. Mårten Melin sitter på stol nr 12 i Svenska Barnboksakademin.

Centrumskolan FA Klass FA på Centrumskolan är författare till kapitel 6. De fick i uppdrag att ha med en nyckel i kapitlet. Så här säger de: Vi är en pratglad, påhittig och fantasifull förskoleklass med många egna idéer.

76

Ringsbergskolan åk 5 Klass 5 på Ringsbergskolan är författare till kapitel 7. Deras uppdrag var att berätta mer om agent Julia. Såhär skriver de om sig själva: Vi är en klass på 14 tjejer och 8 killar som tycker om att jobba och samarbeta i grupper. Våra intressen är sport/idrott, att läsa, räkna, vara med kompisar och mycket mer.

Centrumskolan 2B Klass 2B på Centrumskolan är författare till kapitel 8. De hade i uppdrag att ha med tre känslor i kapitlet - två positiva och en negativ. Det här berättar de om sig själva: Vi är 14 nyfikna barn och vår skola heter Centrumskolan. Vi kommer vi från olika delar av världen. Vi tycker om att läsa, skriva, räkna och att arbeta med dator och iPad. Vi tycker även om att spela fotboll, gunga och klättra i vår klätterställning på rasterna.

Ulriksbergskolan 3B Klass 3B på Ulriksbergskolan är författare till kapitel 9. De fick i uppdrag att berätta lite mer om vad som hände med Olles mamma. Det här berättar de om sig själva: I vår klass är vi 25 flickor och pojkar. Vi är bra kompisar, är kreativa och tycker om att jobba. På rasterna spelar vi "Liv" och fotboll.

Centrumskolan 5B 5B på Centrumskolan är författare till kapitel 10. Deras uppdrag var att det första ordet skulle rimma på det sista ordet.

77

Vi är 7 killar och 9 tjejer som tycker om att skriva. Ni får gärna titta på våra texter på vår blogg. centrumskolan5B.moobis.se Vi tycker om att samarbeta och göra saker tillsammans. Därför tycker vi att det här var en rolig uppgift. När vi inte skriver spelar vi fotboll eller bara umgås med varandra.

Ulriksbergskolan 5A 5A på Ulriksbergskolan är författare till kapitel 11. Deras uppdrag var att ta med ett ordspråk i kapitlet. Vi är en klass där det går tio tjejer och tio killar. Många av oss gillar att spela fotboll, men några av oss gillar hästar, badminton och att spela Fifa. Vi är en klass som tycker om att skapa olika saker, t.ex. har vi under året byggt medeltidsborgar, torn och broar.

Centrumskolan FB Centrumskolan F-klass B är författare till kapitel 12. De fick i uppdrag att ha med en cykel i kapitlet. De skriver så här om sig själva: Vi är 22 elever. I vår klass är vi snälla några älskar att spela fotboll och att köra basket. Alla är kompisar. Vi gillar att skriva, rita, läsa och jobba i grupper.

Katarina von Bredow Katarina von Bredow är författare till kapitel 13. Hon fick i uppdrag att ha med någon som talade ett främmande språk. Katarina von Bredow bor i Hjortsberga i Småland och är en av Sveriges absolut bästa på att skriva om förbjuden kärlek. Det är kittlande böcker där man bara måste veta hur det går! 2012 vann hon Barnens romanpris för romanen om Vendela som precis börjat 9:an när den nya eleven Silja plötsligt vänder upp och ner på allt. 78

Centrumskolan, internationella klassen, Alfa Centrumskolan, internationella klassen, Alfa är författare till kapitel 14. De fick i uppdrag att ha med ett träd i kapitlet. Vi som går i Internationella klassen (Alfa-gruppen) är elever som precis har anlänt till Sverige och inte kan tillräckligt mycket svenska för att börja i en vanlig klass. Vi tränar mycket på svenska språket.

Ringsbergskolan åk 1 Vi är 23 barn som går i klass ett på Ringsbergskolan i Växjö. Vi fick i uppdrag att ha med en insekt i vårt kapitel. I vår klass tycker vi om att skriva och illustrera böcker, samarbeta och att ta hand om varandra. Vi tycker också det ska bli spännande med stafettskrivning, fast vi vet inte riktigt vad det innebär ännu. Hej då från klass ett på Ringsbergskolan.

Centrumskolan 2A Klass 2A på Centrumskolan är författare till kapitel 16. De fick i uppdrag att berätta om hur Olle blev ovän med antingen Bob eller Julia eller båda två. Så här skriver de om sig själva: Vi är 17 barn i vår klass, åtta pojkar och nio flickor. Vi är snälla och vi är duktiga på att jobba i klassrummet men ibland pratar vi lite för mycket. Vi älskar idrott och vi gillar att läsa och gunga i kompisgungan. Vi tycker också om att jobba med iPad och dator.

Ulriksbergskolan 2B Klass 2B på Ulriksbergskolan är författare till kapitel 17. De fick i uppdrag att låta någon uttala en trollformel. Så här skriver de om sig själva: 79

I vår klass går 21 härliga barn, 6 flickor och 15 pojkar. Vi gillar att läsa, skriva, träna friidrott och spela fotboll. En del av oss går på Draget eller spelar pingis och hockey. I skolan har vi skrivit rymdsagor och om hur det skulle vara att bli osynlig för en dag. Vi tycker om att lyssna på våra klasskompisars berättelser.

Centrumskolan 5A 5A på Centrumskolan är författare till kapitel 18. De fick i uppdrag att ha med en miljöbeskrivning i sitt kapitel. Vår klass är en nyfiken och frågvis klass. På rasterna spelar de flesta fotboll och en del av tjejerna gillar att dansa. Just nu arbetar vi med energifrågor i no och matten handlar om bråk, procent och decimaltal. Tillsammans med Sandra i biblioteket arbetar vi med Stora Syndboken. Det är roligt att arbeta med Syndboken, vi spelar teater och har intressanta diskussioner och uppgifter.

Centrumskolan 3B Centrumskolan 3B är författare till kapitel 19. De fick i uppdrag att ha med ett väder i sin text. Klass 3B på Centrumskolan är en bra klass. Vi tränar på många olika ämnen som matematik och svenska. Vi samarbetar mycket i vår klass. På vår skola finns det många bra lärare. På rasterna har vi många aktiviteter och lekar. Vi leker tillsammans som kompisar så att ingen känner sig utanför. Vi har det roligt tillsammans!

Ulriksbergskolan 1B Ulriksbergskolan 1b är författare till kapitel 20. De fick i uppdrag att ha med ett sagoväsen i kapitlet. De skriver om sig själva:

80

Vi i 1B är en glad och sprallig klass som har roligt tillsammans. Vi tycker om att vara ute och leka med kompisar och att spela fotboll. Vi är en arbetsam klass som gillar att räkna i matteboken.

Centrumskolan 4B Centrumskolan 4B är författare till kapitel 21. De fick i uppdrag att låta Olle, Bob och Julia veta en hemlighet. 4B är en stor klass med många glada barn. Vi tycker om att skriva och skriver både berättelser, faktatexter och musik. För några veckor sedan hade vi konsert tillsammans med Växjö Symfoniorkester. Då hade vi tillverkat våra egna instrument och skrivit musiken och texterna själva. Du kan läsa våra texter på bloggen som vi har tillsammans med 4A: LASK.vibloggar.nu

Ringsbergskolan åk 4 Ringsbergskolans åk 4 har skrivit kapitel 22. De fick i uppdrag att ha med en hemlig plan i sitt kapitel. Vi är den gladaste klassen i hela världen. Det är 21 stycken i vår klass. Vi tycker om att prata, diskutera, sporta och att uppträda.

Centrumskolan 3A Centrumskolan 3A har skrivit kapitel 23. De fick i uppdrag att någon skulle läsa en dikt. I vår klass finns det 10 flickor och 6 pojkar. Vi tycker om att spela fotboll och utöva andra sporter. Vi tycker om att äta pizza, lasagne, hamburgare, kebab, tacos, godis och glass.

81

Niklas Krog och Maria Björn Niklas Krog och Maria Björn är författare till kapitel 24. De fick i uppdrag att låta någon bli lurad. Niklas Krog är inte lätt att sammanfatta, han skriver såväl storslagen fantasy och böcker om legendomsusade Samarkand som baskethistorier med kittlande romantiska inslag. Det sista är inte så konstigt kanske, han är trots allt svensk mästare i basket. Det här kapitlet skriver han tillsammans med Maria Björn, som är skolbibliotekarie från Småland. Tillsammans har de två också skrivit boken Kickboxaren.

Ulriksbergskolan 5B Ulriksbergskolan 5B är författare till kapitel 25. De fick i uppdrag att ha med en mening där alla ord börjar på samma bokstav: Vi är 19 spralliga killar och tjejer som tycker om att spela fotboll, spela liv eller andra bollaktiviteter. Just nu jobbar vi med nya tidens upptäckare, skriver artiklar och arbetar med energi.

Ringsbergskolan åk 2 Åk2 på Ringsbergskolan är författare till kapitel 26. Deras uppdrag var att ha med en spännande biljakt. Så här skriver de om sig själva: Vi är födda 2004 och 2005 och går i klass två på Ringsbergskolan i Växjö. Vi är 22 stycken i vår klass, 10 flickor och 12 pojkar. Vi har skrivit några små böcker innan. Då använde vi Book Creator på våra iPads. Vi skrev om Petras prick som var försvunnen. Vi har mycket fantasi i klassen och vi gillar att skriva.

82

Centrumskolan Internationella klassen 3-6 Internationella klassen på Centrumskolan har skrivit kapitel 27. De fick i uppdrag att ha med ett husdjur i sitt kapitel. Vi är två pojkar och sju flickor i vår klass. Vi kommer från Somalia och Rumänien och har bott i Sverige i ett år. I vår klass är vi bra kompisar. Vi tycker om svenska, matte, bild, slöjd, idrott och simning

Ulriksbergskolan 2A Ulriksbergskolan 2A är författare till kapitel 28. De fick i uppdrag att ha med en överraskning. Vi är 23 elever i klassen. Vi är 9 flickor och 14 pojkar. De flesta i vår klass gillar att sporta. Vi spelar fotboll, hockey och innebandy. Några rider, spelar tennis, går på gymnastik och fri-idrott. Vi gillar att spela olika data-spel. Vi är glada och trivs tillsammans!

Centrumskolan 4A Klass 4A på Centrumskolan är förtfattare till klapitel 29. De fick i uppdrag att berätta vad det fanns på USB-minnet. I klass 4a är vi snälla mot varandra och duktiga på att samarbeta. Vi är duktiga på att sjunga och det tycker vi är roligt. Tillsammans med symfoniorkestern, Kulturskolan och 4b har vi haft en konsert på konserthuset. Alla i klassen tycker om att skriva och börjar bli bra på det. Vi har tränat mycket på att skriva beskrivande faktatexter om djur. Vi har också skrivit mycket sagor och sångtexter. Dem kan ni läsa på vår blogg lask.vibloggar.nu

83

Lisa Bjärbo Lisa Bjärbo är författare till kapitel 30. I hennes kapitel skulle hoppet nästan vara ute... Lisa Bjärbo skriver om allt från träffande relationshistorier i Växjöbaserade Det är så logiskt alla fattar utom du till samarbeten som Stora syndboken och nostalgiska (för äldre vuxna) Bilderboksretro. Dessutom så recenserar hon andras böcker på sin blogg och spelar in en superb podcast om ungdomslitteratur. Pust!

Ulriksbergskolan 3A Ulriksbergskolan 3A är författare till kapitel 31. De fick i uppdrag att låta hoppet komma tillbaka! Vi är 24 elever som går i 3A på Ulriksbergskolan.Vi gillar att läsa, både tillsammans och för oss själva. De flesta av oss tycker mest om att läsa roliga böcker. På rasterna spelar vi Liv och Stopp. Det har varit kul att läsa och följa Stafettsagan!

Centrumskolan 1A Centrumskolan 1A är författare till kapitel 32. De fick i uppdrag att tappa bort någonting. Så här skriver de om sin klass: Vi är 17 elever i vår klass, 8 glada killar och 9 glada tjejer. Vi gillar matte och svenska. Vi tycker om teknik och dator. På rasterna leker vi King, spelar fotboll, sjunger och dansar. Vi har en blogg viicskolan.bloggo.nu och där skriver vi till varandra. Läs vår blogg och svara på frågorna om du vill.

Centrumskolan klass 6 Centrumskolan klass 6 är författare till kapitel 33. I deras kapitel skulle drottningen komma med ett häpnadsväckande förslag. 84

Vi är en brokig skara elever från världens alla hörn. I klassen spelar många fotboll, andra läser böcker i ett kör. Vi är bra på mycket men bäst är vi ändå att hitta på bus :)

Emma Frey-Skött Emma Frey-Skött är författare till kapitel 34. Hon fick i uppdrag att skriva ett lyckligt slut på vår berättelse. Emma Frey-Skött är 41 år och skriver lättlästa barn- och ungdomsböcker. Hon debuterade under våren med boken Sveket. Till hösten kommer hennes andra bok som har titeln Lucialinnet. Just nu håller Emma på att skriva på sin tredje bok. Det kommer att bli en spökhistoria. Emma bor i Stockholm. Hon älskar katter och en av hennes allra största intressen är att gå på loppisar. Hon driver också en retroblogg som handlar om gamla saker och loppisfynd. Den heter Tant Emmas bravader.

85

86

När Olle är på väg hem till en kompis börjar plötsligt farliga saker hända, den ena mer mystisk än den andra. Olle dras djupare och djupare in i specialagenternas hemlighetsfulla värld, fylld av högteknologiska agentprylar och personer med mycket speciella förmågor. Allt blir snabbt makalöst spännande, men frågan är om Olle och hans nya vänner är tillräckligt bra agenter för att stoppa den förskräckligt ondskefulle Doktor X!?

Ett projekt som startade på centrumstafett.blogspot.se

- Nu som bok! "Så himla roligt!" - Lisa Bjärbo ”Jag är beredd!” - Mårten Melin ”Det är en fantastisk ära att få vara med i detta spännande projekt” - Torsten Bengtsson